Sensitive thugs you all need hugs

Jag vet inte ens var jag ska börja. Där satt jag hemma en fredagskväll och förberedde mig på en obakis lördag helt ägnad åt plugg. Pling: hej vad gör du?
Han var ute med "boysen" och ville veta vad jag hade på mig. De sura minerna om det där telefonnumret var tydligen glömda. Han kom hit, jag mötte honom vid spårvagnen.

Efter första ligget ville han prata. Nu? Ja, nu. Han fortsatte att skylla allt på mig. Sa att jag inte kan förvänta mig att han ska göra slut med sin tjej. Att det aldrig någonsin kommer hända. Jag ville bara säga åt honom att lugna ner sig, att jag bara tagit upp det en gång när allt var nytt och jag var full. Han sa att han inte är van vid den här typen av relationer, den typen som går från sex till något mer emotionellt. Jag tänkte att det säger väl mer om hans inställning än min. Sa att jag förstod, att han inte behöver oroa sig. Han fortsatte anklaga mig för att vara på, att ljuga och att försöka förstöra för honom. Vad jag än sa vände han mina ord emot mig, allt jag sa var fel och allt han sa var allsmäktigt rätt. Jag kokade men det spelade ingen roll, jag fick inte prata. Han sa att han ser igenom mig, att han vet precis hur jag är, för att han är så mycket äldre än mig. Han är fyra år äldre. Han sa att jag inte känner honom och inte vet någonting. Han känner ju inte mig heller?

När han för tusende gången tagit upp det där med att jag skrev nåt om hans tjej började jag gråta. Jag sa att jag på mina mediciner ibland får en dålig reaktion på alkohol och att det är jobbigt när andra påpekar hur jag beter mig eftersom jag redan har så mycket ångest. Han svarade att han inte vill höra det som ursäkt för något kommande beteende.

Han berättade om sitt tidigare liv och jag är rädd att jag, på riktigt, kan bli lönnmördad om jag avslöjar något om det på internet. Men kort sagt: han är ingen person man vill beblanda sig med. Och det var därför han gjorde en sån big deal av det där med telefonnumret. Han vill inte att hans nummer hamnar i fel händer. Jag försökte få honom att förstå att min första tanke om min klassis i litteraturvetenskap inte är att han varit häktad sexton gånger och sett sina vänner och fiender dö.

Min enda ministolta stund under den här kvällen var när jag gick upp och släckte lampan:
- Jag antar ju att det här betyder väldigt mycket för dig.
- Ja, jag märker det...
- Haha, det här kanske bara är en liten parentes i ditt liv?
- Nej, inte riktigt men...
- Fan vad sexig du är, kom hit.

Han är så fruktansvärt obehaglig och arrogant. Jag är så GLAD att han har tjej så att jag slipper stå emot att inleda något med honom. Han har ju något, inte bara lena armar och mörka ögon. Han är smart och intressant. Men jag är närmast äcklad av honom nu.

Jag tror iaf att jag lyckades få fram att jag inte är intresserad av att vara hans andra kvinna, att spela nåt slags dubbelspel och smyga. Jag sa att jag vill bli kär, ihop och lycklig. Inte med honom, med någon. Jag vet fortfarande inte riktigt om han vill fortsätta ses och ligga, om han fortfarande är intresserad nu när han verkat fatta att jag inte är kär i honom. Hoppas inte för jag orkar inte ta en ensidig diskussion med honom igen.

Och mina lakan var blodiga efteråt trots att min mens tog slut för en vecka sedan.