När jag säger att jag kan skicka mina out of the blue-sms oavsett om jag är nykter eller full är det sällan någon som tror mig. Att impulserna styrs av hjärtat och inte av, eh, vodkan.
Men tji!
Meddelandet jag precis skrev till världens mest åtrådda göteborgare var så långt att det inte rymdes i en skärmdump men i det förklarade jag mitt beteende, min förklaring till varför jag inte kunnat sluta höra av mig till honom trots uteblivna svar. Att jag inte visste om han hört om allt som hände mig förra året men att mitt ex dog och bla bla bla. Mediciner hit och dit, alkohol är no-no osv. Jag bad om ursäkt både för det jag har gjort och det jag kanske kommer utsätta honom för i framtiden.
Han hade ingen aning om vad som hänt. Åh vad skönt att han fick reda på det nu.
Och jag förstår att vissa, kanske även han, har svårt att förstå varför jag skulle skicka ett sånt meddelande klockan 15:41 en vanlig onsdagseftermiddag och göra det så uppenbart att jag tänker på honom vid andra tillfällen än 03:41 en lördagsmorgon. Men jag tycker inte att det är pinsamt att visa sånt. Att tycka om någon är inget att skämmas för, oavsett vad man får för reaktion tillbaka.
Eller... ELLER så är det här en del av en långdragen och komplicerad plan. Min version av The Game kanske är att spela med öppna kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar