Jag älskar när man träffar megagulliga killar på Debaser som tar med en på soluppgångspromenad på Fjällgatan och som sedan väntar till 06:45 med att berätta att de flyttar till Berlin om tre veckor.
Det är alltid bara en fråga om när lockiga saxofonspelande arkitektstudenter ska flytta till Berlin. Och det är det som är det riktiga stockholmssyndromet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar